jobbiga känslor
Det e så att Maria som fick barn med Tobbe när vi var tillsammans skriver till mej på mailen, hon vill reda ut allt gammalt så det inte ska finnas nått agg mellan oss två vilket jag känner lite dubbel inför, samtidigt som jag tycker det e bra att hon vill reda ut allt så käns det väldigt jobbigt, det som jag så länge har försökt att begrava kommer nu fram igen.
Hon ville veta hur jag kände när jag fick reda på att Tobbe hade bivit pappa till en dotter och hur det kändes när jag såg Hannah första gången...
Här e mitt svar till henne:
jadu hur det kändes, det e svårt att sätta ord på, men mardröm passar nog ganska bra. jag kände att jag blev berövad på allt hopp jag hade på kärleken, i den åldern tror man att första förhållandet ska hålla förevigt och att allt e så lätt och underbart, men allt det slets i från mej på ett telefonsamtal och jag tvingades gå igenom nått som en 17åring inte ska behöva, sen att jag på nått sätt fick all skit för att tobbe inte vill ta sitt ansvar gjorde inte saken bättre, jag hörde tillochmed rykten på stan om att det var jag som tvingade tobbe att inte ta sitt ansvar, men jag sa aldrig nått om det till honom, valet var hans hela tiden och jag satte aldrig nått ultimatum. så att va syndabock för nått jag inte hade med att göra gjorde att jag bröt ihop fullständigt.
Att åka ut till er och träffa Hannah var bland det jobbigaste jag någonsin gjort, jag kunde inte sluta gråta, och jag fick inget direkt stöd av tobbe heller, du vet ju hur han är...
så det var väl en liten sammanfattning av hur jag hade det.
Att dra upp allt det igen var verkligen jätte jobbigt och jag ringde till mamma och grät.
Detta kommer alltid finns med mej i livet och det man inte dör av gör en starkare, och visst så är det. men fan jobbigt e det iallafall..
Åh, vännen =( Förstår verkligen inte varför hon måste dra upp det där igen, det kan juh inte göra varken dig eller henne något gott överhuvudtaget. kramar om
Nä det e lite jobbigt att dra upp allt igen. Kramar i massor tillbaka=)
